STJÄRNSUND
Elsbeth och hennes syskon präglades av sin barndom på Stjärnsund, flera av dem återskapade en egen herrgårdsmiljö, Elsbeth Funch gjorde den mest slottsliknande på Ökna i Sörmland. Ellen Ahlberg skapade en herrgård med jordbruk vid Brunnbäck i södra Dalarna, fyra och en halv mil söder om Stjärnsund och yngsta systern, Margit Ramström, en enklare herrgård, Lilla Främsbacka, fyra och en halv mil nordväst om Stjärnsund. Carl köpte Broby i Södermanland.
Om Johan Nils Asplinds inredningsmåleri på Stjärnsund berättar här Margareta Nisser-Dalman som skrivit en doktorsavhandling med titeln ”Antiken som ideal”.
I paradvåningen på Stjärnsunds herrgård finns färgstarka målade tapeter och takbårder med rötter i antiken och renässansen. I oktober år 1797 fick målaren Johan Nils Asplind betalt för omfattande måleriarbeten i herrgården liksom för två målade byråer, två thébord samt fyra mindre bord.
Det var inte första gången Asplind utförde arbeten på Stjärnsund, redan 1781 finns utbetalningar till målaren. Mycket talar för att det rör om det idylliska måleri som fortfarande finns bevarat i matsalen i herrgårdens bottenvåning – korgar fyllda med frukt, trädgårdsblommor och annan grönska.
Alldeles i början av 1790-talet blev Asplind engagerad av den nytillträdde landshövdingen i Falun, Johan Magnus af Nordin som för sitt residens önskade moderna inredningar i antik stil med inspiration från den då nyinredda Hagapaviljongen i Solna. Det uppdraget blev en vattendelare i Asplinds karriär. Borta var motiven inspirerade av svenska blomsterängar och fruktträdgårdar, entré gjorde istället antikens och renässansens mytologiska bildvärld såsom den presenterades i tidens gravyrverk med motiv bland annat från utgrävningarna i Herculaneum som hade inletts 1738.
Därmed ingår Stjärnsund in en krets av bruksherrgårdar från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal i Dalarna och Gästrikland som försågs med ett måleri som kan tyckas artfrämmande för de svenska bruksbygderna men som hyllades av kungahus och aristokrati och därför var begärligt även för bruksägarna.
Så här beskriver Elsbeth Funch Stjärnsunds bruk när hennes föräldrar tar över:
Om Johan Nils Asplinds inredningsmåleri på Stjärnsund berättar här Margareta Nisser-Dalman som skrivit en doktorsavhandling med titeln ”Antiken som ideal”.
I paradvåningen på Stjärnsunds herrgård finns färgstarka målade tapeter och takbårder med rötter i antiken och renässansen. I oktober år 1797 fick målaren Johan Nils Asplind betalt för omfattande måleriarbeten i herrgården liksom för två målade byråer, två thébord samt fyra mindre bord.
Det var inte första gången Asplind utförde arbeten på Stjärnsund, redan 1781 finns utbetalningar till målaren. Mycket talar för att det rör om det idylliska måleri som fortfarande finns bevarat i matsalen i herrgårdens bottenvåning – korgar fyllda med frukt, trädgårdsblommor och annan grönska.
Alldeles i början av 1790-talet blev Asplind engagerad av den nytillträdde landshövdingen i Falun, Johan Magnus af Nordin som för sitt residens önskade moderna inredningar i antik stil med inspiration från den då nyinredda Hagapaviljongen i Solna. Det uppdraget blev en vattendelare i Asplinds karriär. Borta var motiven inspirerade av svenska blomsterängar och fruktträdgårdar, entré gjorde istället antikens och renässansens mytologiska bildvärld såsom den presenterades i tidens gravyrverk med motiv bland annat från utgrävningarna i Herculaneum som hade inletts 1738.
Därmed ingår Stjärnsund in en krets av bruksherrgårdar från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal i Dalarna och Gästrikland som försågs med ett måleri som kan tyckas artfrämmande för de svenska bruksbygderna men som hyllades av kungahus och aristokrati och därför var begärligt även för bruksägarna.
Så här beskriver Elsbeth Funch Stjärnsunds bruk när hennes föräldrar tar över:
”Under de år, som bolaget existerat har dess disponent bott på Klosters herrgård, belägen en mil från Stjernsund, och så gott som husbondelöst under många år har Polhems gamla bruk fått förfalla. Arbetarbostäderna äro knappast beboeliga. I många av dem finnas endast trampade jordgolv, där snön kan ligga i drivor inne i rummet när smederna stiga upp för att gå på sitt nattskifte. Till och med kyrkan är så rucklig, att prästen varje söndag står i en dödlig ångest att predikstolstaket skall ramla ned och han själv fångas och krossas som en råtta i sin fälla.”